Rullstolsdansläger med Neuroförbundet

Inlagt av i okt 14, 2019 i BLOGGINLÄGG | 0 kommentarer

Jag förstår att ni är många som är nyfikna på fortsättningen av vår resa i Frankrike och Europa, men vi pausar inläggen kring den resan denna veckan. Jag lovar att ni får veta mer i nästa inlägg.

Det är nämligen så att vi var på rullstolsdansläger strax utanför Falkenberg förra helgen. Vi dansar, som några av er säkert känner till, för Neuroförbundet Göteborg. De arrangerar en gång varje år, oftast på hösten, ett träningsläger dit de bjuder in rullstolsdansare från hela Sverige och även rullstolsdansare från Finland som de haft ett samarbete med sedan några år tillbaka.

Vad händer på dessa läger då? Jo, en hel del dans såklart! Allt från bugg till gammeldanser som schottis, standarddanser som modern vals och latinska rytmer i form av samba.

I år hade de lagt upp det lite annorlunda jämfört med tidigare år. De hade döpt om de olika passen, så istället för att döpa ett pass till ”bugg” kunde det heta typ ”hur du hanterar din rullstol”. Vad innebar detta då? Jo, det innebar att varje tränare i de olika passen pratade lite kring det ”ämne” just deras pass fått. Jag minns speciellt i buggen att tränaren pratade på ett av passen om vikten av att båda parter ger lika mycket energi i dansen. För att illustrera det höll han fram sin egen arm och bad några av oss att lägga vår arm mot hans och försöka ge samma mängd energi som han gjorde för att vi skulle kunna röra oss i en cirkel utan att den ena hamnade närmare eller längre ifrån den andra. Detta tyckte jag var lärorikt (och svårt!) speciellt om man dansar med en stående partner eftersom det visar att man hela tiden måste känna om man behöver spänna eller släppa på musklerna i armarna. Tränaren jämförde det med att köra bil, där måste man göra små korrigeringar hela tiden för att hålla sig rakt på vägbanan och det fungerar likadant i dansen. Tar till exempel den stående i mer än vad den sittande gör så kommer inte rullstolen att förflytta sig i en rak linje, den kommer automatiskt att börja svänga. Det gäller ju även för oss som dansar duo, om jag som förare tar i för mycket så kommer inte Jossans rullstol att förflytta sig rakt, den kommer automatiskt att svänga.

I standard- och latindanserna var det mer fokus på att komma in i rätt takt och om det var någon takt som var starkare än de övriga så skulle det synas att den var det. Till exempel så går ju modern vals i tretakt där ”ettan”, det vill säga det första taktslaget, är starkast och ska därför synas extra mycket.

I år hade vi bestämt att vi skulle testa ett sätt att dansa på som är relativt nytt för oss och det är att ta hjälp en av så kallad ”motor”. Vadå motor tänker säkert någon av er nu? Jo, det är en person som hjälper Jossan att förflytta sig över golvet och att vi istället för att hålla i varandra gör synkroniserade rörelser. Det är så de med liknande förutsättningar som vi dansar utomlands. Utomlands är reglerna dessutom annorlunda än vad de är här i Sverige, där håller dansparen aldrig i varandra när de dansar utan gör bara synkroniserade rörelser.

Det var en lärorik utmaning för oss, eftersom det krävs av mig som förare att vara i takt (förstås) men samtidigt ha en plan för hur vi ska röra oss över golvet och ge tydliga tecken till den som agerar motor så att den personen förstår exakt vad jag har tänkt och när. Detta gjorde också att jag hela tiden behövde öva på att ligga två steg före i dansen och ha minst två ”steg” färdiga i huvudet innan de skulle genomföras.

Mellan passen fanns det tid för lite paus och vård av ömma muskler 😉

På lördagskvällen hade de även arrangerat en liten tävling i samband med middagen. Tävlingen bestod av endast två grenar – bugg och freestyle. Vi hade från början tänkt ställa upp i båda, men eftersom vi inte hunnit öva in freestylen ordentligt med motor så valde vi att bara satsa på buggen. Tyvärr tog vi oss inte vidare från vårt heat. Men det viktigaste är inte att vinna, det viktigaste är att delta och ha roligt! Och den här helgen har verkligen varit rolig och lärorik!

Låter det här som något du vill prova på? Kom då till Hultbergssalen på Dalheimers hus på tisdagar kl. 18:00-20:00 då vi har våra träningar.

/ Andrew & Jossan

Läs mer

Artikel i RTP-S Aktuellt

Inlagt av i okt 4, 2019 i BLOGGINLÄGG | 0 kommentarer

Hej!

Jag har skrivit en ny artikel i tidningen RTP-S Aktuellt om den enkätundersökning som jag gjorde i somras. Du hittar enkätundersökningen här. För att läsa hela artikeln, klicka på bilden nedan. 

Klicka på bilen för att komma till artikeln

Trevlig läsning 

Kram

Läs mer

Disneyland Paris

Inlagt av i okt 4, 2019 i BLOGGINLÄGG | 0 kommentarer

Så var det dags att packa ihop oss igen för att åka till nästa destination – Disneyland Paris! Efter frukost packade vi ihop alla våra grejer igen och lastade in oss i bilen för att åka den korta sträckan mot Disneyland, med ett stopp på flygplatsen Charles de Gaulle för att släppa av min, Andrews, morsa eftersom hennes semester tyvärr började lida mot sitt slut.

Som ni kanske minns drog det in ett otroligt varmt sommarväder där i slutet på juni, åtminstone över sydvästra Europa. Vädret lyckades pricka in just de dagar vi spenderade på Disneyland och även under våra dagar i Rennes några dagar senare.

Men först Disneyland. Efter ungefär en timmes bilfärd parkerar vi på parkeringen utanför receptionen och vi tänker nog allihop ”ska vi verkligen stänga av bilen och luftkonditioneringen? Vi kommer att bli kokta.” Men vi stänger av bilen och tar oss ut. Det är ingen mysig våg av värme som slår emot oss när vi hoppar ut. Termometern i bilen visade på 35+ grader. Men vi tar oss in i receptionsbyggnaden för att checka in och efter en lång väntan i kö kommer vi fram och får våra rumsnycklar. Det visar sig att rummen ligger i en annan byggnad några meter bort, så vi tar oss ut i värmen igen och lyckas lokalisera rätt byggnad och rätt rum. Det känns som att gå rakt in i en film. Temat på vårt rum är från filmen ”Cars”, det är registreringsplåtar på väggarna, lampskärmarna är formade som vägkonor och överkastet på sängen har bland annat Blixten McQueen på.

Det hade hunnit bli eftermiddag när vi installerat oss i våra rum och vilat en stund. Så vi tog oss tillbaka till huvudbyggnaden och gick till restaurangen för att äta middag. Även här var det lite som att gå in i någon film, stora ugnar och staplade servetter som snurrats för att likna en trappa. Dessutom hade de en väldigt stor buffé med allt från bacon och ägg till sötsaker och ostar. Så vi tog för oss av den goda buffén. Det var så mycket att det var svårt att välja.

Mätta och belåtna tog vi en snabb sväng inne i butiken som fanns på hotellet innan vi gjorde oss klara för natten eftersom vi visste att nästa dag skulle bli lång och intensiv.

Morgonen efter tog vi oss tillbaka till restaurangen för att mötas av en lika stor frukostbuffé som middagsbuffén hade varit dagen innan. Efter frukost hade vi tagit reda på att det går bussar in till parken, men efter lite förvirring visade det sig att det även fanns riktiga handikappbussar av modellen färdtjänstbuss.

Efter en kortare färd var vi alltså framme vid det ställe som jag är övertygad om att många någon gång har drömt om att besöka – Disneyland Paris!

Efter biljettkontroll kom vi äntligen in till själva parken och det första jag ser är det klassiska disneyslottet uppe på en kulle. Det är lika magiskt i verkligheten som på film! På hotellet hade vi fått varsitt kort som behövde fyllas i för att visa vilken sorts funktionsnedsättning vi har och väl inne i parken kunde vi alltså med hjälp av en karta se vilka attraktioner som var möjliga och tillåtna för oss att testa. Vi beslutade snabbt att börja med det som låg närmast och sedan försöka ta oss runt. Så vår första åkattraktion blev en där man satt två och två i en slags vagn och skulle försöka skjuta på olika måltavlor för att försöka ”döda” monster. Så jag och Magnus tog en vagn och Jossan och Anna åkte i en annan. Dessutom kunde man svänga runt vagnen för att kunna sikta bättre, men det var omöjligt att göra på ett sätt som inte var hårt och ryckigt så jag och Magnus beslutade halvvägs in i vår färd att inte försöka flytta vagnen så mycket. Det var riktigt svårt att träffa tavlorna!

När vi kommit ut från den pausade vi en stund i skuggan och försökte dricka så mycket vatten vi orkade för att inte bli helt uttorkade och utmattade i den extrema värmen.

Jag testade även en attraktion där det visade sig att man satt i en stol och följde med i ett rymdskepp navigerat av ingen mindre än C3PO. Det blev en väldigt skakig och läskig färd eftersom stolarna rörde på sig i alla möjliga vinklar i relativt hög hastighet– inget jag direkt njöt av eller är sugen på att testa igen.

När jag hämtat mig efter chocken tar vi en promenad bort till området där vi hittar figurer från bland annat Pirates of the Caribbean.

Plötsligt var det dags för paraden som går genom parken med alla figurer, allt från Musse Pigg och gänget till Aladdin och Frost, så vi halvspringer i värmen mot slottsområdet men lyckas inte få så bra platser, så det blir svårt att se mer än det som händer uppe i luften.

En stund senare började det kurra ordentligt i våra magar, men tror ni att vi hade tur att på ett enkelt sätt kunna hitta något att äta inne på Disneyland? Självklart inte. Varför ändra på något som har varit standard hela resan? Även inne på Disney stänger köken mitt på dagen. Efter många om och men lyckas vi hitta ett ställe som åtminstone säljer smörgåsar, så det får det helt enkelt bli.

Eftersom vi planerat att stanna till stängning eftersom vi inte ville missa det häftiga fyrverkeriet de har varje kväll i samband med stängning så har vi även efter våra mackor ett antal timmar att slå ihjäl. De spenderas mest genom att gå igenom alla butiker och få beslutsångest över vad man ska köpa.

Det slutar med att vi köper en stor tavla med Musse Pigg-motiv, en prydnad med Musse och Mimmi sittandes på en bänk i trä som vi ska ha i vår lägenhet och jag köper en t-shirt med tryck från Lejonkungen.

Vi hinner också med en mysig båttur.

Efter några timmars shopping börjar klockan närma sig midnatt och vi drar oss mot slottet för att få någorlunda bra platser. Det visar sig vara lättare sagt än gjort att ta sig fram eftersom det redan är tjockt med människor på gräsmattan framför. Men vi lyckas hitta en fläck där vi kan stå och ha hyfsad sikt mot slottet. Wow, vilket fyrverkeri! Helt otroligt häftigt!

När sista fyrverkeripjäsen slocknat var det full fart mot utgången för att ta oss tillbaka till hotellet. Vi hade fått reda på att tyvärr gick det ingen handikappbuss så sent, hur det nu inte kan göra det förstår jag inte men så var det i alla fall…. Så vi var hänvisade till de vanliga bussarna, precis som resten av besökarna. Detta innebar att vi var tvungna att skynda oss ut för att ha någon chans att komma med bussen eftersom vi inte visste när nästa eventuellt skulle gå. Trots stress och lite svårt att navigera vart bussarna gick så kom vi till slut på rätt buss och kom tillbaka till hotellet. När vi väl kom fram var ju klockan efter midnatt så det var bara att slänga oss i säng eftersom vi nästa morgon skulle checka ut igen och åka vidare till Rennes.

Läs mer

Ida och Jonas söker assistenter!

Inlagt av i okt 2, 2019 i BLOGGINLÄGG | 0 kommentarer

Två av Livsandas härliga kunder, Ida & Jonas, söker fler assistenter! De bor i Kungälv och flyttar snart in i en ny lägenhet och funderar också på att skaffa katt. De letar nu båda två efter  efter riktigt bra vikarier men det kan också uppstå möjligheter för större tjänster för assistenter som vill jobba regelbundet. Enligt Ida och Jonas önskemål spelade vi tillsammans in en video för att nyfikna assistenter ska kunna få en inblick i vilka de är och vilken typ av assistenter de letar efter.

 

Tror du att du har det som krävs och att ni skulle trivas ihop? Skicka då en ansökan till assistans@livsanda.se!

Märk din ansökan med antingen ”Ansökan Ida” eller ”Ansökan Jonas”

 
https://youtu.be/rZFbRDHCiOo
Läs mer

Medeltidsstaden Laon och Reims

Inlagt av i sep 30, 2019 i BLOGGINLÄGG | 0 kommentarer

Nästa morgon var det alltså dags att åka vidare mot Reims. Men ni känner ju oss vid det här laget, vi åker väldigt sällan raka vägen. Självklart gjorde vi en avstickare även den här gången. Vi hade googlat kvällen innan att det fanns en medeltidsstad med bland annat en jättefin katedral som fungerade som tempelordens centralkyrka under medeltiden.

När vi kom fram började vi med att beundra den otroliga utsikten – WOW! Helt magisk!

Efter en liten lunch tog vi oss in genom den vackra porten och upp för den branta kullerstensbacken.

När vi väl kommit upp öppnade ett fint torg upp sig och i ena änden stod den här enorma katedralen. Visst är den lik en annan katedral som jag tror att de flesta känner till – den i Notre Dame.

Jag, Andrew, är ju otroligt imponerad av katedraler och kyrkor i den här stilen och jag blev inte besviken den här gången heller… Jag är mållös. Låter bilden tala för sig själv.

Bild på katedralen

Det visade sig även att det fanns en staty av Joan of Arc, eller Jeanne D’Arc som hon hette på franska. Hon var bland annat involverad i fritagningen av Reims från britterna.

I ett av sidorummen inne i katedralen hade de flera olika montrar, några med kläder i och andra med små kistor där olika kroppsdelar från olika personer låg bevarade. Som några av er kanske känner till så känner jag tydligt av om det finns andar/ väsen från andra sidan som antingen fastnat på fel sida eller bara är på besök. Denna förmåga har jag troligtvis ärvt från min mamma, för det har hänt flera gånger att vi kan titta på varandra och genom blickarna säga ”kände du vad jag kände?” och vi har känt samma sak båda två varje gång. Denna gången kände morsan av det snabbare än jag gjorde. Det var inte förrän hon sa vem det var som jag kände det. Min underbara mormor som alltid betytt och alltid kommer att betyda otroligt mycket för mig.

Efter att ha samlat mig en aning efter det känslomässiga mötet gick vi ut från katedralen och ner mot den shoppinggata som fanns. Den var otroligt fint utsmyckad med färgglada paraplyer som hängde tätt ihop mellan husväggarna ovanför våra huvuden.

När vi kände oss färdigshoppade var det dags att fortsätta färden mot vårt mål för dagen – vårt boende strax utanför Reims.

Efter ungefär en timmes bilfärd är vi framme vid adressen och hoppar ur bilen. Vi visste att boendet skulle vara i två våningsplan, men utifrån bilderna på Airbnb var det svårt att avgöra vad som låg på bottenplan och vad som låg en trappa upp. Från en tidigare resa har vi erfarenhet av att bilder inte alltid stämmer överens med verkligheten och att man verkligen måste ställa frågor till hyresvärden på rätt sätt för att få det svar man verkligen vill ha.

Man lär sig av sina misstag brukar det ju heta. Lärde vi oss att ställa rätt frågor till den här hyresvärden? Nää…

På bilderna såg det ut som att ett av sovrummen låg på nedervåningen, men det skrev vi för säkerhets skull och frågade innan vi bokade. Det fanns inte, men bäddsoffa skulle finnas. Titta på den här bilden och se om ni ser en sådan soffa som de flesta tänker sig när de hör ordet bäddsoffa.

Såg ni någon? Nä, jag tänkte väl det. Det var nämligen dessa skinnsoffor som gick att dra ut till något slags bäddsoffor. Ser de bekväma ut? Förlåt, sa du nej? Helt riktigt. Det kan ha varit det hårdaste vi har sovit på om man inte sover rakt på golvet. Men, någon tänker säkert nu – fanns det ingen madrass att lägga över? Det hade med all säkerhet gått att släpa ner en madrass från övervåningen från en av sängarna, förlåt lastpallarna, för att lägga över bäddsofforna. Men vi valde att ha det lite obekvämt eftersom vi bara skulle bo där två nätter.

 

Morgonen därpå vaknar vi allihop lite extra stela och möra i kroppen. Men vi fick snart igång maskineriet och efter frukost drog vi oss ut till ännu en viktig byggnad för andra världskriget – Museum of the surrender. Det var i den här byggnaden som general Eisenhower och de allierade satte punkt för andra världskriget i Europa. Byggnaden har sedan 2005 varit museum och där kan man bland annat genom glasväggar se bordet där överenskommelsen om andra världskrigets slut skrevs under. Senare på kvällen var det också dags för vår andra fotbollsmatch på plats. Vi köpte biljetter till en åttondelsfinal, men eftersom vi köpte biljetter i förväg visste vi ju inte förrän bara någon dag innan matchen vilka två lag som skulle spela just den. Det visade sig bli en match mellan Spanien och USA. Mycket spännande! Det var full fart från början och efter mycket krigande gick amerikanskorna segrande ur matchen med 2-1. Det var väldigt synd om spanjorskorna efter matchen. De hade ju ändå lyckats ta till vara på en ovanlig målvaktstabbe från amerikanskorna och göra ett mål, men gick ändå ifrån matchen utslagna ur VM.

När den matchen var slut var det dags för oss att ta oss hem och ladda om till nästa – Sveriges åttondelsfinal mot Kanada på tv. Som ni kanske kommer ihåg så gick det ju vägen och Sverige vann med 1-0 och var vidare till kvartsfinal mot Tyskland fem dagar senare i Rennes.

Efter matchen var vi alla väldigt trötta och la oss i våra ”sängar” för att försöka få några timmars sömn innan det nästa morgon var dags att tuffa vidare mot Disneyland Paris.

Läs mer

Dagen D

Inlagt av i sep 23, 2019 i BLOGGINLÄGG | 1 kommentar

Det är inte lätt att komma ihåg alla dagar och när man gör vad. Dagen efter vårt besök i Giverny och Monets trädgård bestämde vi oss för att ta en roadtrip till kusten och en av stränderna där britterna landsteg under D-day, den 6 juni 1944. D-day var den dag då de allierade tog tillbaka en 80 kilometer lång kuststräcka från nazisterna. Attacken genomfördes i två faser, dels genom en luftburen attack runt midnatt och sedan en ny attack till vid halv sju kommande morgon då de landsteg från vattnet med infanteriet, alltså soldater som gick till fots och pansardivisioner.

Det var en väldigt häftig men samtidigt skrämmande känsla när vi stod där ovanför stranden och blickade ut över de kvarlämnade ”båtarna”. Ja, det var inte båtar som man vanligtvis tänker sig utan mer flytande rektangulära lådor. Hur tusan kan en sådan flyta? Bland annat Magnus var nere på stranden för att inspektera dem närmare och försöka ta reda på vad de var gjorda av. Men det lyckades vi inte med. Så frågan hur de kunde flyta förblev obesvarad. Det var några som tagit sig hela vägen fram till strandkanten innan de blivit övergivna men ännu fler en bit ut till havs… och de flöt fortfarande efter 75 år!

När vi stått och tittat ut över stranden ett tag och även tagit oss en tur inne i museet var vi allihop lite törstiga och jag fick i uppdrag att googla fram närmsta calvados- odling. Vi kan ju inte vara i Normandie utan att testa calvados. Sagt och gjort. Jag hittade en som låg ganska nära. Så vi hoppade in i bilen och styrde i riktning mot den odling jag hittat. När vi kommer dit och kör igenom grindarna så är vägen fram till det stora huset kantad av träd så långt ögat kunde nå.

När vi parkerat och kliver ur bilen hörs ett ljud som jag först uppfattar som ett bräkande får, men det visade sig snart att det var en stor damm full med små grodor som lät.

Efter att ha studerat grodorna en liten stund gick vi till huvudbyggnaden för att fråga om de hade några visningar under dagen, det hade de inte men vi var varmt välkomna att promenera runt och gå in i butiken för att få provsmaka deras egen calvados.

Vi började med att gå runt bland träden en stund innan vi drog oss mot en av sidobyggnaderna där förvaringen och tillverkningen ägde rum. Där fanns allt från små tunnor med plats för några få liter dryck till enorma tunnor med över tusen liter.

Efter att ha beundrat tunnorna en stund började det vattnas i munnen och vi gick till butiken för att provsmaka och köpa flera goda sorter.

Lite rundare under fötterna, åtminstone några av oss, tog vi oss tillbaka till vårt boende och avslutade kvällen eftersom vi skulle upp tidigt nästa morgon och åka vidare.

Läs mer

Kodi Lee vann America’s got Talent!

Inlagt av i sep 19, 2019 i BLOGGINLÄGG | 0 kommentarer

Igår kväll var det dags för finalen i den amerikanska tv-showen ”America’s Got Talent”. 

En av finalisterna var Kodi Lee, som vunnit både juryn och publikens hjärta tidigare under säsongen. Kodi har haft många utmaningar i livet på grund av att han både är blind och har autism. Men när han börjar sjunga och spela piano förändras hela rummet och hans mamma beskriver honom som en ”riktig underhållare”. I tidigare avsnitt fick Kodi en så kallad ”Golden buzzer” av juryn, vilket innebar att han direktkvalificerades till den stora finalen.

Vi tycker att Kodi Lee är en riktig inspiratör och vi vill passa på att hylla honom och låta fler få höra hans magiska röst och musik! Alla har vi våra svårigheter, men alla har vi också våra talanger och gåvor. Här nedan kan du njuta av hans finalbidrag : 

 

 

Läs mer
Hoppa till verktygsfältet