Inglägg gjort av Andrew Hall

Berlin – Berlinmuren, födelsedag och ambassadbesök

Inlagt av i Nov 17, 2019 i BLOGGINLÄGG | 0 kommentarer

Ja, då var det dags att resa vidare till vår sista destination för den här resan – Berlin.

Vi hade även den här dagen drygt 50 mil att köra, så vi började tidigt och styrde norrut.

Några timmar senare var vi alltså framme i Berlin och utanför vårt hotell. Vi stannar utanför och en av oss går in och frågar i receptionen hur vi skulle göra med parkering. Vi fick veta att vi kunde parkera i garaget, det var bara det att för att komma in i själva garaget var vi tvungna att köra in i en stor bil-hiss… Läskigt! Men vi gjorde som det var tänkt och körde in i hissen, tryckte på rätt knapp och väntade. Det kändes som en evighet, men till slut öppnades dörrarna och vi kunde köra ut. Tycker man att det är läskigt att köra stor bil när det är mycket yta runt om så är det verkligen en utmaning i trånga utrymmen… Det var knappt att bilen fick plats i hissen, men det gick.

Ute ur bil-hissen lokaliserade vi snabbt hissen till själva hotellet och tog oss upp till våra rum.

När vi vilat en stund var klockan dags för middag. Vi orkade inte ta oss ut igen för att leta efter någonstans att äta, så vi gick ner till hotellrestaurangen istället för att äta en mycket god middag innan vi gjorde kväll och gick och la oss.

Nästa dag var en speciell dag. Det var nämligen min, Andrews, födelsedag. 

Men frukost på sängen blev det inte, däremot fick jag en liten sång. 

Dagen spenderade vi med att besöka flera kända platser, bland annat Checkpoint Charlie som var en gränsövergång under andra världskriget där den amerikanska sektorn var på ena sidan och den sovjetiska på andra sidan.

Vi gick också och tittade på en del av muren som fanns bevarad. Där fanns också ett museum där man kunde följa murens uppkomst och fall. Jag fick en obehaglig känsla av att stå och titta på muren, som egentligen var två murar med ett några meter brett bevakat område mellan dem.

Efter att vi tagit del av dessa viktiga historiska händelser började det bli dags för oss att dra oss mot Alexanderplatz och det tv-torn som finns där. Jag hade nämligen bokat bord där för en mysig födelsedagsmiddag. Men saker och ting blir inte alltid som man tänkt sig.

När vi kom fram till tornet och pratade med personalen som kontrollerade bokningar och biljetter fick vi veta att vi inte fick lov att komma in i tornet.

De förklarade att hissen började en våning upp. Okej, det är ingen fara tänkte vi. De trapporna, som vi kunde se från där vi stod, klarar vi att ta oss upp för eftersom vi ju var flera som kunde hjälpas åt. Men nej, vi fick inte ens komma in för att försöka. Nähä, där försvann den planerade och redan betalda middagen… Irriterad och hungrig behövde jag nu tänka om. Eftersom det var jag som fyllde år så tyckte de andra att jag skulle få välja matställe ändå. Så vi började leta runt och jag formulerade ett mail till restaurangen i tornet om att vi inte fick lov att ta oss upp och därför var tvungna att göra en sen avbokning av vår middag. 

 

 

När den värsta irritationen lagt sig och jag fått iväg mailet lokaliserade jag snabbt en pastarestaurang på samma torg som vi gick till och åt en riktigt god middag istället. Surt att planen inte blev som det var tänkt men riktigt lyckat ändå till slut.

Mätta och belåtna tog vi oss sedan hem till hotellet igen och vilade upp oss en stund innan vi gick ner till hotellrestaurangen för att ta oss lite gott att dricka.

Efter en stund går Magnus bort till bartendern och pratar en ganska lång stund. Det visar sig snart att han talat om att jag fyller år och bett dem fixa pannacotta och någon grej som gjorde att hela bordet fylldes av rök. Inte nog med en helt oväntad efterrätt fick jag dessutom ”Happy Birthday” spelad i högtalaren. Jag visste knappt vart jag skulle ta vägen… bilden här talar nog sitt eget tydliga språk…

Nästa dag var vår sista heldag i Berlin. Då passade vi på att besöka ytterligare en av de där sevärdheterna som man ”måste” se, Brandenburger Tor och när vi är på väg därifrån går vi förbi flera ambassader, bland annat den här:

Denna dag passade vi även på att testa kollektivtrafiken i Berlin, den fungerade väldigt smidigt.

När vi sedan kom tillbaka till hotellet åt vi middag och laddade upp inför bronsmatchen. Vilken match det blev! Svenskorna tog tidigt ledningen med 2-0. Engelskorna skulle hinna reducera till 2-1 innan paus, men lyckades aldrig komma ikapp. Precis i slutminuterna var de dock nära, men Nilla Fischer räddade på mållinjen och bronset gick till Sverige.

Efter ytterligare en händelserik dag packade vi ihop oss för att tidigt nästa morgon börja färden hemåt.

Efter frukost packade vi in oss i bilen igen, tog den läskiga hissen ut och körde mot Rostock, där vi skulle ta båten till Trelleborg.

Väl ombord på båten satte vi oss för att äta mat, för min (Andrews) del blev det spaghetti och köttfärssås. Vi var alla väldigt trötta och sega på båten och vi visste att den skulle ta ganska många timmar, men vi hade ingenstans att sträcka ut oss och vila ordentligt eftersom det mest var stolar och de soffor som fanns var redan upptagna.

Till slut gick vi och frågade i receptionen om handikapphytten var ledig och vad det skulle kosta att hyra den. Den var ledig och kostade inte jättemycket (kommer inte ihåg exakt pris nu), så vi skramlade ihop våra sista euros och betalade för att få låna hytten.

Det tog inte många sekunder innan jag och Jossan slängde oss ner i varsin av de undre sängarna och jag somnade snabbare än blixten. Anna la sig bredvid Jossan, Marian satte sig i Jossans rullstol och Magnus kröp ner halvt under våra sängar och låg på golvet. Så där sov/ vilade vi i några timmar innan det var dags att hoppa upp och ta oss ut till bilen igen för att åka den sista biten hem.

Läs mer

Julshopping mitt i sommaren

Inlagt av i Nov 14, 2019 i BLOGGINLÄGG | 0 kommentarer

Nu bar det alltså  iväg mot det sista landet innan vi når svensk mark igen. Vi gav oss iväg efter frukost och styrde bilen nästan rakt öster ut mot Rothenburg ob der Tauber, som ligger mellan Stuttgart och Nürnberg. Eftersom vi bara hade en natt där så var det full fart som gällde för att hinna med det vi tänkt se i staden.

När vi kom fram till vårt boende, ett litet vandrarhem som ägdes av ett äldre par, installerade vi oss i våra rum och åkte in till centrala stan. Vi hade redan innan bestämt att vi skulle besöka den kända julaffär som finns där, så när vi parkerat bilen gick vi i den riktning som GPS:en visade att det låg.

En kort promenad senare hittade vi rätt ställe – det var ganska svårt att missa. På gatan utanför stod en julröd gammal bil med juldekorationer på.

När vi kom in var jag nästan tvungen att nypa mig i armen för att vara säker på att jag inte drömde. Det var juldekorationer överallt! Allt från stora julkrubbor till julkulor och tomtar i varierande storlekar. Det enda som saknades var julmusiken. Ni tänker säkert ”hur mycket juldekorationer kan det finnas i en affär?”. Mycket mer än du kan tänka dig.

I många fall tänker man sig kanske att den här typen av affär har två, max tre våningar – inte den här. Här var det inte mindre än fyra våningar fulla med julprylar. Så vi kan väl säga att de flesta av oss gick loss lite och shoppade en del. Vi köpte bland annat julkulor som såg ut som brittiska flaggan och Big Ben. Vi köpte också en ny spira till vår julgran.

Men efter att ha gått runt några timmar var vi ganska slut och VÄLDIGT hungriga (vissa mer än andra kanske). Så vi tog sikte på första bästa matställe. Det var förvånansvärt lätt att hitta en restaurang som serverade mat innan klockan 19:00. Vi hade ju blivit vana vid att svälta halva dagarna i Frankrike, men här i Tyskland hade de öppettider som var mer anpassade efter våra inbyggda ”matklockor”. Det låg nämligen en italiensk restaurang tvärs över gatan från affären. Vi tog snabbt sikte på ett av borden utanför och så fort vi fick menyn blev vi alla väldigt koncentrerade för att hitta precis det vi ville ha så snabbt som möjligt.

När vi njutit av en riktigt god middag tog vi oss tillbaka till bilen och åkte tillbaka till vårt vandrarhem för att ladda upp inför semifinalen mot Nederländerna.

Tyvärr gick ju inte matchen svenskornas väg. De stod emot länge och när domaren blåste av matchen efter 90 minuter var ställningen fortfarande 0-0. Men eftersom det ju var semifinal kunde matchen inte sluta oavgjort. Förlängning väntade. Det såg ut som att svenskorna skulle stå emot första kvarten. Men i 99:e minuten går bollen igenom ett passivt svenskt försvar och 1-0 till Nederländerna var ett faktum… Svenskorna orkade inte resa sig från den smällen, drömmen om VM-final dog och de fick ställa in siktet på bronsmatch mot England istället. Men vilka skulle jag/ vi nu heja på?! Jaja, det var några dagar kvar innan vi behövde fundera på det. Efter matchen gick vi och la oss eftersom vi skulle upp tidigt dagen därpå och rulla vidare mot storstaden Berlin.

Läs mer

Varför göra det lätt när man kan göra det svårt i Luxemburg

Inlagt av i okt 30, 2019 i BLOGGINLÄGG | 0 kommentarer

Nu var det alltså dags för hemresa. Men innan vi kommer in i Tyskland passade vi på att besöka ett land till – Luxemburg.

Dagen då vi reste från Rennes var en dag där vi mest satt i bilen… Vi skulle ju förflytta oss 70 mil.
När vi väl kom fram till hotellet vi skulle bo på var vi allihop ganska trötta och slitna. Ja, ni läser rätt – vi hade bokat rum på ett hotell. Nu hade vi bestämt att vi skulle försöka ha det lite bekvämare på hemvägen.

Men i alla fall, när vi väl kom dit var vi ganska slut, så vi gick upp på våra rum och lämnade av våra grejer innan vi tog tag i nästa mission – att hitta någonstans att äta.

Vi valde att göra det ”enkelt” för oss och frågade i hotellreceptionen var de rekommenderade att vi gick och åt. Instruktionen för att hitta rätt var ungefär ”gå i den här riktningen, under järnvägen och sedan tredje höger”.

Ni förstår, ganska konkret och enkelt tänkte vi, men så var det förstås inte… Vi började promenera och tyckte att vi följde instruktionerna, men någonstans blev det ändå galet eftersom vi inte kunde hitta stället som de föreslagit.

Därför tog vi fram våra mobiler och gick in på Google Maps för att se om det var lättare att hitta då.

Det gick efter lite om och men att lokalisera restaurangen som de föreslagit i hotellreceptionen.

Efter att ha satt oss ner och beställt vår mat och dryck tittade vi oss omkring och vad ser vi om inte vårt hotell? Då har vi alltså promenerat runt hela kvarteret när vi egentligen kunde ha gått 500 meter för att komma rätt med en gång.

Oh well, nu satt vi i alla fall på rätt ställe och maten var på väg.
Mätta och belåtna gick vi sedan den korta vägen tillbaka till vårt hotell och mer eller mindre slängde oss i säng så fort vi kunde.

Dagen därpå bestämde vi oss för att åka in och besöka staden Luxemburg. Vi gav oss iväg efter frukost och åkte in till stan. Wow, vilka vackra byggnader och trädgårdar!

Vi parkerade nära vattnet och promenerade längs med kanalen för att kunna beundra de otroligt vackra broarna med sina otroliga valv.

En stund senare tog vi oss vidare mot en av de sevärdheter som vi hittat fanns i Luxemburg – Vianden slott.
Detta imponerande slott ligger på en bergskulle med utsikt över Vianden, i nordöstra Luxemburg.
Slottet är staden Viandens främsta sevärdhet.

Det slott som står där idag byggdes mellan 1000-talet och 1300-talet på grunden till ett romerskt slott som stod här tidigare.

De rika grevarna av Vianden använde det som sin bostad i flera hundra år, innan det till viss del förstördes på 1800-talet.

På 1900-talet donerades slottet till staten som omsorgsfullt återställde det.

Hur var tillgängligheten vid slottet undrar ni säkert nu.

Ja, det var en bra fråga… Det kan vi faktiskt inte svara på… För vi lyckades inte lista ut hur vi skulle ta oss dit. Inte ens med GPS lyckades vi. Så här nära kom vi.

Otroligt frustrerande när vi var så nära men ändå så långt bort… När vi njutit av utsikten ett tag började det kurra i magarna igen, så vi behövde hitta någonstans att äta. Vi tog oss ner mot kanalen och började gå längs med den och hittade snabbt en restaurang med bord precis vid vattnet. Mycket mysigt!

Mätta och belåtna tog vi oss sedan tillbaka till hotellet och avrundade ännu en härlig dag.

Nästa morgon var det dags att åka ut på vägarna igen och åka in i Tyskland för att hinna med ytterligare två städer innan vi landar på svensk mark igen.

Läs mer

Rennes och mästerskapsspöket

Inlagt av i okt 23, 2019 i BLOGGINLÄGG | 0 kommentarer

I förrförra inlägget var vi ju, som ni kanske minns på Disneyland och nu är det dags att åka vidare mot vårt sista stopp i Frankrike innan vi börjar resan hemåt.
Efter att ha njutit av den sista frukostbuffén var det alltså dags att bege oss ut på vägarna igen och åka mot Rennes.

Några timmar senare kom vi fram till huset vi skulle bo i. Det var ett ganska stort tvåvåningshus i sten på landsbygden en bit utanför centrala stan.

När vi går in genom ytterdörren slås jag genast av känslan ”det här känns väldigt bekant”. Varför kändes det bekant? Jo, det kändes på något sätt som ”hemma”. Lite svårt att förklara men jag ska göra ett försök.

Från ytterdörren rullade jag rakt in i ett kök där skåpsluckorna och övrig inredning var i trä och det fanns en stor öppen spis i köket och ett stort skåp med porslin stod mitt emot. Innan vi upptäckte detaljen som bekräftade misstankarna så var vi allihop överens om att ”de som bor här är britter”. Allt i inredningen andades engelsk landsbygd.

Mycket riktigt, vi hittade till slut en stickad ”mössa” som man ska ha över tekitteln för att hålla värmen. Denna mössa var stickad med mönstret av den brittiska flaggan, eller Junion Jack som den också kallas.

Vi hade valt detta boende för att det på Airbnb stod att det var rullstolsvänligt och det var det absolut. Åt ena hållet från köket var det en liten ramp som ledde in till det enda sovrummet på nedervåningen.

Ett stort och rymligt rum där det fanns en soffa, en dubbelsäng, garderob och naturligtvis ytterligare en öppen spis.

När vi installerat oss i våra rum var klockan redan sen eftermiddag/ tidig kväll och det började kurra ordentligt i våra magar.
Så den vanliga jakten på mat började. Vi visste att klockan inte riktigt var så mycket att alla restaurangkök garanterat var öppna: så jag började söka efter något ställe där det fanns take away, som inte var typ Mc Donalds eller någon annan snabbmatskedja, vilket var lättare sagt än gjort. Men jag hittade en pizzeria som enligt Google Maps var öppen och som inte låg allt för långt bort. Jag och Magnus sätter oss i bilen och åker iväg mot pizzerian. När vi väl kommer fram visar det sig såklart att det står fel på Google… pizzerian är stängd. Jaha, vart tar vi vägen nu då? Vi lyckas googla fram en annan pizzeria som ligger i närheten av den första och tar oss dit. Den är öppen! Halleluja! Vi skyndar oss in och köper de pizzor vi vill ha och skyndar oss sedan tillbaka till bilen för att åka hem till de andra. Men som ni säkert kan gissa så blir det inte riktigt som vi planerat den här gången heller… Det börjar med att vi svänger in på motorvägen för tidigt och måste åka ett antal kilometer innan vi kan svänga av och vända för att åka på motorvägen på rätt ställe. När vi sedan svängt av motorvägen så visar Google Maps en väg som ser ut att vara en snabbare väg än den vi kört på vägen till pizzerian. Det var bara det att det visade sig vara en stig mellan två fält. Så vi kröp fram den sista kilometern mellan de två fälten och gräset mitt i stigen blev högre och högre innan vi kom ut och var nästan framme, en dryg timme efter att vi åkt. Den pizzan var bland det godaste vi ätit.
Sedan gjorde vi oss en tidig kväll eftersom det skulle bli en lång dag dagen efter också.

Dagen efter var det matchdag igen! Vår sista match på läktaren för detta mästerskap. Även detta var en otroligt varm dag, så vi orkade inte göra mycket innan matchen.

Vi tog oss in mot arenan och hittade passande nog en tom fotbollsplan i närheten där vi kunde få lite skugga och vila oss.

Det kunde inte bli en bättre match, Sverige-Tyskland. Inför matchen hade svenskorna inte vunnit mot Tyskland i mästerskapssammanhang på 24 år. Det hade inför matchen pratats om att det var dags att bryta sviten, men Sverige fick sämsta tänkbara start… Redan efter en dryg kvart tog tyskorna ledningen och det kändes som att mardrömssviten skulle förlängas, men den känslan höll inte i sig särskilt länge. Bara fem minuter senare tog Sofia Jakobsson emot en lång boll och placerade iskallt in kvitteringsmålet. Matchen levde igen!
I halvlek stod det 1-1. Tyskorna hade tryckt på för att ta tillbaka ledningen, men inte lyckats. I början av andra halvlek small det till igen. Efter en stenhård nick från Fridolina Rolfö fick Stina Blackstenius öppet mål och vändningen var ett faktum! Tyskorna låg på för en kvittering, men de svenska damerna stängde igen och inte bara tog sig vidare till semifinal mot Nederländerna några dagar senare, de bröt också tyskornas 24 år långa segersvit! Efter matchen tog vi oss hem och firade med en god grillad middag i den 40-gradiga värmen.

Nästa dag tog vi en utflykt till Mont Saint Michel, det stora klostret som ligger på ett berg på halvön Mont-Tombe utanför Normandies norra kust. Det häftiga med det här klostret är att beroende på hur tidvattnet är så blir halvön till en ö. Tidvattnet stiger så mycket att den permanenta landbryggan blir översvämmad. Det skiljer 15 meter mellan hög- och lågvatten. Men nu har det byggts en bro över till klostret, vilket gör att man även kan besöka det när det är högvatten. Men som vi misstänkte så var det inte möjligt för mig och Jossan att ta oss upp hela vägen till klostret på grund av otroliga mängder trappor. Så när vi satte oss och åt lunch bestämde vi att Magnus och Jossans assistent Anna skulle få gå upp och kolla. Så vi satt kvar efter lunch medan de tog sig upp så långt de orkade. Det är tur att sociala medier finns, för Magnus valde att göra en livesändning på Facebook så att vi också kunde se det som de såg.
När de kom tillbaka visade det sig att vi kunde komma lite högre upp ändå, så vi tog oss upp en bit till och ställde oss för att beundra utsikten. Det var sand så långt ögat kunde nå, med några få pölar vatten här och där. Vi stod där en stund och beundrade utsikten och när vi stått där en stund upptäckte vi att delar som för bara fem minuter sedan varit helt sandiga nu var täckta av vatten. Det var väldigt mäktigt att se hur snabbt vattnet vällde in.
När vi kände oss nöjda med att studera den fina utsikten tog vi oss ner och hem igen och började packa ihop oss för avfärd tidigt nästa morgon. Vi skulle ju ta oss tvärs igenom hela Frankrike och en bit in i Tyskland till vårt nästa boende.

Läs mer

Rullstolsdansläger med Neuroförbundet

Inlagt av i okt 14, 2019 i BLOGGINLÄGG | 0 kommentarer

Jag förstår att ni är många som är nyfikna på fortsättningen av vår resa i Frankrike och Europa, men vi pausar inläggen kring den resan denna veckan. Jag lovar att ni får veta mer i nästa inlägg.

Det är nämligen så att vi var på rullstolsdansläger strax utanför Falkenberg förra helgen. Vi dansar, som några av er säkert känner till, för Neuroförbundet Göteborg. De arrangerar en gång varje år, oftast på hösten, ett träningsläger dit de bjuder in rullstolsdansare från hela Sverige och även rullstolsdansare från Finland som de haft ett samarbete med sedan några år tillbaka.

Vad händer på dessa läger då? Jo, en hel del dans såklart! Allt från bugg till gammeldanser som schottis, standarddanser som modern vals och latinska rytmer i form av samba.

I år hade de lagt upp det lite annorlunda jämfört med tidigare år. De hade döpt om de olika passen, så istället för att döpa ett pass till ”bugg” kunde det heta typ ”hur du hanterar din rullstol”. Vad innebar detta då? Jo, det innebar att varje tränare i de olika passen pratade lite kring det ”ämne” just deras pass fått. Jag minns speciellt i buggen att tränaren pratade på ett av passen om vikten av att båda parter ger lika mycket energi i dansen. För att illustrera det höll han fram sin egen arm och bad några av oss att lägga vår arm mot hans och försöka ge samma mängd energi som han gjorde för att vi skulle kunna röra oss i en cirkel utan att den ena hamnade närmare eller längre ifrån den andra. Detta tyckte jag var lärorikt (och svårt!) speciellt om man dansar med en stående partner eftersom det visar att man hela tiden måste känna om man behöver spänna eller släppa på musklerna i armarna. Tränaren jämförde det med att köra bil, där måste man göra små korrigeringar hela tiden för att hålla sig rakt på vägbanan och det fungerar likadant i dansen. Tar till exempel den stående i mer än vad den sittande gör så kommer inte rullstolen att förflytta sig i en rak linje, den kommer automatiskt att börja svänga. Det gäller ju även för oss som dansar duo, om jag som förare tar i för mycket så kommer inte Jossans rullstol att förflytta sig rakt, den kommer automatiskt att svänga.

I standard- och latindanserna var det mer fokus på att komma in i rätt takt och om det var någon takt som var starkare än de övriga så skulle det synas att den var det. Till exempel så går ju modern vals i tretakt där ”ettan”, det vill säga det första taktslaget, är starkast och ska därför synas extra mycket.

I år hade vi bestämt att vi skulle testa ett sätt att dansa på som är relativt nytt för oss och det är att ta hjälp en av så kallad ”motor”. Vadå motor tänker säkert någon av er nu? Jo, det är en person som hjälper Jossan att förflytta sig över golvet och att vi istället för att hålla i varandra gör synkroniserade rörelser. Det är så de med liknande förutsättningar som vi dansar utomlands. Utomlands är reglerna dessutom annorlunda än vad de är här i Sverige, där håller dansparen aldrig i varandra när de dansar utan gör bara synkroniserade rörelser.

Det var en lärorik utmaning för oss, eftersom det krävs av mig som förare att vara i takt (förstås) men samtidigt ha en plan för hur vi ska röra oss över golvet och ge tydliga tecken till den som agerar motor så att den personen förstår exakt vad jag har tänkt och när. Detta gjorde också att jag hela tiden behövde öva på att ligga två steg före i dansen och ha minst två ”steg” färdiga i huvudet innan de skulle genomföras.

Mellan passen fanns det tid för lite paus och vård av ömma muskler 😉

På lördagskvällen hade de även arrangerat en liten tävling i samband med middagen. Tävlingen bestod av endast två grenar – bugg och freestyle. Vi hade från början tänkt ställa upp i båda, men eftersom vi inte hunnit öva in freestylen ordentligt med motor så valde vi att bara satsa på buggen. Tyvärr tog vi oss inte vidare från vårt heat. Men det viktigaste är inte att vinna, det viktigaste är att delta och ha roligt! Och den här helgen har verkligen varit rolig och lärorik!

Låter det här som något du vill prova på? Kom då till Hultbergssalen på Dalheimers hus på tisdagar kl. 18:00-20:00 då vi har våra träningar.

/ Andrew & Jossan

Läs mer
Hoppa till verktygsfältet