Inglägg gjort av Andrew Hall

ÄNTLIGEN!!!

Inlagt av i jun 14, 2019 i BLOGGINLÄGG | 0 kommentarer

Minns ni att vi förra veckan skrev att vi hoppades på ett ”sista minuten-mail”? Som ni förstår av bilden ovan så kom detta mail! Yippie!

Vi har alla biljetter vi behöver till VM! För ett tag sedan kontaktade vi Olivia Schough, som vi känner och som spelar i landslaget för att höra om hon hade någon möjlighet att hjälpa oss att få tag i framförallt rullstolsbiljetter till de matcher vi vill gå på.

Det tog några dagar och verkade vara krångligt även för svenska fotbollsförbundet att hjälpa oss med detta. Men så en dag fick vi ett mail från någon på svenska fotbollsförbundet som bad oss skicka in våra önskemål gällande vilka biljetter vi var intresserade av och hur många vi var i behov av.

Vi vågade knappt tro på det ännu, men vi fyllde i dokumentet som vi fått skickat till oss och skickade tillbaka det. Samtidigt som vi gjorde detta gick vi in på FIFAs hemsida och bokade de biljetter som inte var rullstolsbiljetter till de tre matcher vi vill gå på. Då var allt klart tänker ni? Nja, inte riktigt. Eftersom hela processen tagit väldigt lång tid så hade vi ju inte vågat beställa några biljetter alls ännu. Så när vi nu skulle in och boka biljetter till Sveriges match mot USA så var den, enligt FIFAs hemsida, fullsatt redan. Fan också, tänkte vi… Men vi kom på att det kan finnas en möjlighet som vi inte har kollat ännu. Svenska supporterklubben kanske har biljetter. Vi skrev en fråga till dem via Facebook och nu var det bara att hålla tummarna.

I söndags fick vi svar att de hade biljetter kvar till den matchen! Kan det vara sant? JA! Vi bad dem reservera de två biljetter som vi saknade och nu ska det alltså bara vara att hämta ut dem i deras tält när vi kommer ner till Le Havre i Frankrike på torsdag. Vi kommer alltså bland annat få se den kanske helt avgörande matchen mellan Sverige och USA. Av erfarenhet från tidigare mästerskap så vet vi att denna match kommer att handla om vilka som kommer etta respektive tvåa i gruppen.

Hur tar vi oss ner då? Med bil förstås. Vi tar båten från Göteborg till Kiel på tisdag och är framme på onsdag morgon. Då kör vi hela vägen till Gent i södra Belgien för att i princip bara sova och sedan åka med gasen i botten mot vår första franska destination på morgonen efter.

Vi brukar inte lata oss på våra semestrar, så redan tre dagar senare är vi på väg till nästa destination – Reims. Eftersom avstånden mellan alla städer där vi ska se fotboll är långa (typ som Gbg-Sthlm och lite till) så kommer alla dagarna då vi reser spenderas mestadels i bilen. Matchen i Reims är en match mellan ettan i Sveriges grupp och mot tvåan i gruppen där Tyskland, Spanien, Kina och Sydafrika ingår. Så just nu talar mycket för att det blir USA mot Spanien, men det kan vi egentligen inte veta förrän dagen innan eftersom det är tidigt i turneringen och allt kan hända.

Sedan gör vi ett stopp och hälsar på Musse Pigg, Kalle Anka och alla andra i Disneys underbara värld innan vi gör vårt sista franska stopp för denna resa – Rennes och tittar på en kvartsfinalmatch.

Den första juli startar vi vår resa hemåt igen. Nu har vi ju inte lika bråttom eftersom vi inte har någon fotbollsmatch att hinna till, så vi svänger förbi både Luxemburg och Berlin innan vi på natten mellan söndag och måndag om tre veckor landar hemma igen. Fullt ös med andra ord! Om vi hinner och har möjlighet så uppdaterar vi er om vår resa på vägen, annars kommer en text fullspäckad med massa kul när vi kommit hem.

/ Andrew & Jossan

Läs mer

The Final Countdown

Inlagt av i jun 2, 2019 i BLOGGINLÄGG | 0 kommentarer

Här hade vi turen att få träffa både Olivia Schough och Emma Berglund när de spelade VM i Kanada 2015

I skrivande stund är det 5 dagar, 6 timmar och 51 minuter kvar till VM i damfotboll sparkas igång på Parc des Princes i Paris. Ytterligare 95 timmar senare sparkar det svenska damlandslaget igång sin första match i VM. På andra planhalvan står det chilenska landslaget. De är rankade på 39:e plats i världen just nu. Sverige ligger på 9:e plats på samma ranking.

I fredags spelade det svenska damlandslaget den sista officiella matchen inför VM mot Sydkorea. Sydkorea ligger på 14:e plats på världsrankingen. Matchen spelades på Gamla Ullevi inför en publik på drygt 6000 personer.

Det blev en ganska lugn tillställning, med inte så mycket farliga målchanser. Första jublet kom efter 22 minuters spel, när Stina Blackstenius tog sig fram efter en hörna och nickade in bollen bakom den sydkoreanska målvakten. Men jublet dog snabbt när publiken insåg att domaren blåst av för att hon varit för aggressiv i sin chansning.

Tidigt i andra halvlek tog sig nog många för pannan när en sydkoreanska tog sig förbi det svenska försvaret och placerade in bollen bakom Hedvig Lindahl i det svenska målet. Men som tur var hade linjedomaren uppfattat att sydkoreanskan stod offside och lyft flaggan. En suck av lättnad hördes genom publiken.

När klockan tickade upp på 90 minuter trodde nog alla att det skulle bli en mållös match. Då visade fjärdedomaren sin skylt som talade om att det var inte mindre än fem minuters tilläggstid. Då blev inhopparen Madelen Janogy frispelad av Fridolina Rolfö och kunde relativt enkelt rulla in 1-0 till Sverige. Resultatet stod sig sedan matchen ut. Viktig seger för självförtroendet inför VM!

Vår egen stjärna Olivia Schough satt dock på läktaren, eftersom hon fick en fotledsstukning i den inofficiella matchen i tisdags, där Sydkorea också stod för motståndet. Vi får hoppas att skadan läker fort och att den inte stör hennes chanser till spel i VM.

Hur är tillgängligheten på Gamla Ullevi? Det finns en speciell ingång som är avsedd för personer med funktionsvariationer. Denna hittar du på ”baksidan”, mot tingsrätten. Det är en lång ramp till ena långsidan, där rullstolsplatserna är placerade allra längst ner. Min personliga åsikt är att det inte är helt optimalt att sitta där, eftersom man har svårt att se hela planen och måste hålla koll på domarna när bollen är på ”fel” sida för att se om det blir inkast eller om något annat händer som är svårt att se. Skulle du bli sugen på något att äta eller dricka så behöver du antingen kunna ta dig upp för många trappsteg eller ha någon med dig eftersom kiosken ligger längst upp, bakom läktaren.

Toaletten är stor och fungerar bra. Där finns också en dörröppnare. Toaletten är placerad precis innanför ingången.

Ja, nu drar det verkligen ihop sig till VM. Om 9 dagar hoppas vi att vi sitter på läktaren när Sverige spelar den sista gruppspelsmatchen mot USA.

Vadå, hoppas? Har ni inga biljetter ännu, tänker ni garanterat nu. Jag önskar verkligen att jag kunde svara ”jo, det har vi!”. Men det skulle vara en stor lögn. Dessa biljetter har vi jagat sedan de släpptes den 7 mars och vi har både haft mail- och telefonkontakt med Fifa, men ändå har vi inte fått några biljetter ännu. Vi har inte ens fått något besked om vi blivit beviljade biljetter. Så antingen kan vi lösa det på plats, eller så får vi helt enkelt uppleva VM från tv-skärmar i år. Det skulle kännas så retfullt att befinna sig i samma stad, men ändå inte få lov att komma in på arenan.

Men vi får helt enkelt göra det bästa av situationen och kommer oavsett att få en helt fantastisk resa.

Ni kan väl hålla tummarna för att vi får ett sista minuten- mail med biljetterna?

Detta blir vår näst sista text innan vi åker på semester, så nästa vecka kanske ni får en text där det står att vi fått biljetter. Ni kan väl hålla tummarna för det i alla fall?

Här kommer också ett hett musiktips! Olivias familj är väldigt musikaliska och i år har en av systrarna, Lydia, gjort en inofficiell VM-låt som ni bara måste lyssna på! Klicka på videon nedan för att komma till låten och musikvideon.

Läs mer

The Room Escape – John Lockhards betrayal

Inlagt av i maj 30, 2019 i BLOGGINLÄGG | 0 kommentarer

 

Gillar du mysterier och att lösa gåtor? Kanske gillar du när det är flera parallella spår som flätas ihop till en lösning? Då är Escape room något som jag tycker att du ska testa.

I måndags var vi ett gäng som testade detta på ett ställe som heter The Room Escape och ligger på Herkulesgatan 1L på Hisingen (mellan Kvilletorget och Backaplan).

Beskrivningen av den bana vi spelade var:

Året är 1973 och några värdefulla ubåtsritningar har blivit stulna. Huvudmisstänkt är agenten John Lockhard. Ert lag måste ta sig in i Lockhards lägenhet för att samla bevis mot honom och återfinna de stulna ritningarna. Men inne i lägenheten är det mycket som kan överraska!

Vi skulle alltså ta oss in i en lägenhet för att samla bevis mot agenten John Lockhard och hitta de stulna ritningarna. Detta fick vi en timme på oss att lösa.

Till hjälp får man med sig en väska som man får lov att öppna när spelet börjar och där finns en maskin där du kan skriva in de ledtrådar du hittar. Maskinen ger också meddelanden som lite vägledning i det fortsatta detektivarbetet. Trots många ledtrådar och meddelanden var detta mysterium ingen lätt nöt att knäcka.

Hur såg banan ut då och hur fungerade det för oss i rullstol?

Första rummet till denna bana är väldigt trångt och inte så lätt att komma in och runt i om man har en större rullstol, men när man väl hittat nyckeln till lägenheten kommer man in i ett större rum som ser ut som ett vardagsrum. I det första rummet finns också en hylla där man kan lägga väskan med maskinen, för att den inte ska vara i vägen när man sedan letar i nästa rum.

Här krävs det dock att man är minst en person som är ganska lång och kan stå, eftersom hyllan som vi placerade ledtrådsmaskinen på sitter i ansiktshöjd för oss som sitter ner, vilket gör att det blir svårt att se något. På samma hylla finns också en gammaldags telefon som man behöver använda i olika moment. Det finns också ett proppskåp som öppnas under ett oväder som man behöver komma åt, även detta sitter högt upp.

I vardagsrummet var det mesta i lagom höjd, förutom ett skåp och en kalender på väggen. Här inne finns de flesta av de ledtrådar man behöver för att lösa mysteriet, förutom ganska viktiga bevis som finns innanför vad som ser ut som en ventilationslucka i det första rummet. Dit måste man klättra in för att hämta bevisen, vilket kräver att man kan gå och stå.

I vardagsrummet kommer också ”något” att ramla ner och bakom den finns ytterligare en viktig ledtråd som man behöver ta sig in i. Men även denna sitter väldigt högt upp och är omöjlig att komma åt om man sitter ner.

Men sammantaget så var det en väldigt rolig aktivitet och mycket går att göra även om man sitter ner. Här fick verkligen hjärncellerna jobba på högvarv. Är du rädd för höga, plötsliga ljud är det dock inte bra att testa denna bana då det förekommer vid några tillfällen.

Hur gick det för oss då? Det kändes som att vi var väldigt nära, men hann ändå inte riktigt lösa hela mysteriet innan Lockhard kom hem… Vi hade behövt lite längre tid på oss…

Läs mer

Dags för avsked efter 50 år lång karriär

Inlagt av i maj 26, 2019 i BLOGGINLÄGG | 0 kommentarer

I’m still standing, Sacrifice, Your Song, Can you feel the love tonight. Känns dessa låttitlar igen? Det är titlar på fyra av Sir Elton Johns låtar. Efter 50 års musikskapande är han just nu mitt uppe i sin tre år långa avskedsturne, Farewell Yellow Brick Road. Som ni säkert kan gissa redan nu så var vi där i söndags när han spelade i Scandinavium. Men för dig som på något sätt har missat vem han är så kommer här en del bakgrundsfakta.

Elton John föddes som Reginald Kenneth Dwight i Pinner som numera är en del av Harrow i nordvästra London.

Redan som femåring, år 1952, sattes han av sin farmor framför ett piano. Han blev snabbt duktig och fick 1958 ett stipendium till Royal Academy of Music, där han studerade musik fram till 1964, då karriären tog över intresset.

Sin profesionella bana började han som barspelare på Northwood Hills hotell och fick ett pund plus dricks per kväll. Under av 1960-talet medverkade han i den engelska r&b-gruppen Bluesology.

1968 skaffade Elton John, då dittills känd som Reginald Dwight, sitt artistnamn, som han satt ihop av två av de andra Bluesology-medlemmarnas namn Elton Dean och Long John Baldry, och 1972 gjorde han sitt artistnamn även till personnamn.

Skivdebuten under sitt nya namn kom 1969, med låten Empty Sky. Texten till denna sång, liksom till de flesta av Eltons kommande låtar under de närmaste åren, var skriven av Bernie Taupin som han inledde sitt samarbete med redan 1967.

Den första internationella hiten fick han 1970 med Your Song från sitt andra album, Elton John.

Efter några års samarbete fick Elton 1975 också en stjärna på Walk of Fame i Hollywood.

1976 kom han ut som bisexuell, men har sedan 1988 varit öppet homosexuell och har, efter att det blev lagligt med samkönade äktenskap i England och Wales 2014, varit gift med sin make David Furnish som han nu har två barn tillsammans med.

Det är omöjligt att göra en lista på alla hans hits, han har ju varit aktiv i 50 (!) år i år. Men bland hans största hits finns: I’m Still Standing (1983), Sad Songs (1984) och Sacrifice (1989). Den sistnämnda blev hans första sololistetta i hemlandet Storbritannien.

Elton John har också ställt upp på flera stödgalor och ofta har det handlat om att stödja AIDS-forskningen på olika sätt. Han spelade bland annat in låten That’s what friends are for tillsammans med Dionne Warwick, Gladys Knight och Stevie Wonder år 1985. Pengarna som tjänades in från denna låt gick till American Foundation for AIDS Research. Han har numera sin egen fond till förmån för AIDS-forskning, The Elton John Aids Foundation.

Den sistnämnda låten i inledningen kanske fick dig att tänka på en tecknad babian som ståendes på en klippa sträcker upp en lejonunge? Tänkte du på Lejonkungen? Då har du tänkt rätt. Låten är med i filmen. Den vann en Oscar 1994 för bästa låt (Can You Feel the Love Tonight?). I tacktalet tackade Elton sin då nyligen avlidna farmor, hon var ju den som sett till att han började spela piano 1951.

1998 blev han adlad av drottning Elizabeth II för sina tjänster inom musiken och i välgörenhetssammanhang. Han har uppträtt på flera kungliga event, som till exempel prinsessan Dianas begravning i Westminster Abbey 1997, den engelska drottningens guldjubileum 2002 och diamantjubileet 2012.

En sak som många kanske inte vet är att Elton John blev 2002 gudfar till paret Beckhams näst äldsta barn Romeo.

Men konserten då? Hur var den? Den var riktigt bra, men jag, Andrew, insåg snabbt hur dåligt insatt jag var i hans låtar som inte är de allra största hitsen… Men jag menar, han har varit aktiv i 50 år och gjort så otroligt många låtar och hits. Men ungefär halvvägs in i konserten kommer det en hel rad av hits som vi känner igen och jag börjar fundera på om jag kommer att ha någon röst kvar efter konserten. Det fanns nästan ingenting som inte var bra med den här konserten, men om jag ska vara riktigt petig så var det en låt jag saknade – Can you feel the love tonight. Som 90-talist så är det den jag allra mest känner till och på något sätt kan relatera till eftersom jag vuxit upp med Lejonkungen.

Nu fortsätter han turnerandet genom resten av världen. När den här texten skrivs förbereder han sig för en konsert i Belgien, om några dagar är han i München, sen vidare till Verona och så vidare… När han avslutar turnén någon gång under 2021 kommer han att ha gjort 300 spelningar och ha turnerat på inte mindre än fem kontinenter.

/ Andrew & Jossan

Läs mer

Dans + galenskap= grym kombo

Inlagt av i maj 18, 2019 i BLOGGINLÄGG | 0 kommentarer

Förra helgen gjorde vi något väldigt kul! Som många av er säkert vet så håller vi på med rullstolsdans och har gjort det i snart sex år.

Vi dansar för Neuroförbundet Göteborg och varje år anordnar de en träningshelg dit man kan komma och prova på olika danser, eller slipa på detaljerna i danser som man redan har testat innan.
För vår del handlar det mycket om de där små detaljerna som ger dansen det lilla extra. Tänk er typ Tony Irving som säger ”du sträckte inte tillräckligt på fingret i det där läget”, på den detaljnivån är vi ibland. Men vi övar också på större saker, som att göra fler turer på olika sätt.

På lägret får man lära sig allt från bugg och standard-/ latindanserna till den riktigt gamla svenska traditionen med hambo och schottis tillsammans med fyra olika tränare som är mycket kunniga inom de olika kategorierna. Vår största utmaning är att hinna visa takten, framförallt i de snabbare latindanserna.

På fredagskvällen hade de ordnat en vårfest nere på Hotell Kusten med Gatsby-tema. Detta tema var lite klurigt att hitta rätt kläder till, men vi lyckades! Jag, Andrew, blev gangster med hatt, hängslen i byxorna och damasker och Jossan blev den uppklädda gangsterbruden med klänning, långa handskar och en boa runt axlarna.

Väl framme på hotellet serverades det en väldigt god italiensk buffé till middag. Det fanns allt från pasta och mozzarella till bröd och skinka. Den fick vi avnjuta till tonerna av härlig saxofon som spelades av en inhyrd musiker.

När alla ätit färdigt blev det disco till blandad musik i hotell-foajén.

Lördagen och söndagen fortsatte i samma stil som fredagens träningar gjort, mycket nötande och slipande på detaljer.

De senaste åren har de också lagt in ett träningspass om dagen som de kallar för Partytajm. Detta är det mest udda och knepiga pass du kan tänka dig. Det är våra tränare i standard- /latindanserna som håller i detta pass. De är två riktiga pajasar, så man vet aldrig vad de hittar på till varje tillfälle. I år hade de förberett en halvt organiserad koreografi till den mest irriterande men samtidigt gulliga låt jag stött på, nämligen Baby Shark.

Det hela brukar sluta med att ingen fattar något och alla mest gapskrattar.

Låter detta som något som du skulle tycka är kul att vara med på? Då tycker jag att du ska ta kontakt med Terése Antonsson på Neuroförbundet Göteborg eller svänga förbi Hultbergssalen på Dalheimers Hus på tisdagar mellan 18:00 och 20:00 då vi har våra träningar.

/ Andrew och Jossan

Läs mer
Hoppa till verktygsfältet