Inglägg gjort av Andrew Hall

Vin och spa på Säröhus

Inlagt av i mar 15, 2019 i BLOGGINLÄGG | 0 kommentarer

Ibland är det gött att komma bort från de vardagliga sysslorna och bara slappna av. Även om det ibland kan vara gött att åka iväg utomlands, ta en weekend någonstans eller kanske bara en dagstur till Danmark, så kan man lyxa till det i sin egen stad. Så gjorde vi för några veckor sedan. Vi bokade en övernattning med vinprovning på Säröhus.

När vi kom dit möttes vi av en mycket trevlig man i receptionen som gav oss våra rumsnycklar och berättade lite om spa-anläggningen och hur vi lättast tar oss dit.

Efter att vi installerat oss i våra rum gick vi ner till receptionen igen där en välkomstdrink, i form av ett glas bubbel, väntade på oss.

Vi hann knappt dricka upp bubblet innan det var dags för den första vinprovningen.

Vi gick in i den lilla konferenslokalen där det stod uppdukat fem glas med vitt vin. Kvinnan som höll i provningen hälsade oss välkomna och introducerade sig själv och de olika vinerna innan hon berättade mer ingående om varje vin. Som tilltugg hade hon ställt fram grissini – som är en slags pinnar av bröd, ostbitar och nötter. Vi fick lära oss hur man luktar på vin, hur man ska smaka på det för att få så mycket smak som möjligt i munnen och hur man ska ”undersöka” färgen på vinet. Det var intressant att känna hur ett vin kan förändras i smaken beroende på om man dricker det för sig själv eller smakar det med ett visst tilltugg.

Efter första vinprovningen hade vi en stund att fördriva tiden, eller dricka vatten, innan det var dags för middag och nästa vinprovning. Denna gång var det röda viner som skulle smakas. Till dessa viner serverades en trerätters middag bestående av kronärtskockssoppa till förrätt, kött med klyftpotatis och broccoli till huvudrätt och en hel buffé med massa olika godsaker till efterrätt. Allt från choklad i alla dess former till ostar.

Mätta och glada gick vi sedan ner till spa-anläggningen för att bjudas på ytterligare ett glas bubbel och testa den stora bassängen och den ena bastun. De hade tre olika sorters bastu, men vi satsade på att testa en av dem. Det var gött att sätta sig i en varm bastu och känna hur spända axlar och nacke slappnade av innan vi tog oss ner i den stora, varma bassängen. Genom att simma igenom en ganska smal tunnel i den stora bassängen kom man ut till den del som var utomhus. Där var det gött att kunna ”hålla huvudet kallt” samtidigt som man värmde upp kroppen i vattnet.

Hur var tillgängligheten då? Inte felfri, men inte heller helt otillgänglig. I stora delar av byggnaden var det heltäckningsmatta, vilket gör det lite trögare att rulla och kan bli en stor utmaning beroende på hur mycket armstyrka man har. För att komma ner i den stora bassängen var det en trappa. Det fanns inte heller några räcken runt bassängen att hålla sig i om man skulle bli trött och inte orka hålla sig flytande på annat sätt. Det gör att man behöver ha med sig någon med starka muskler för att komma ner i bassängen. Hur fungerade den lilla tunneln ut till ”utebassängen” då? Nja… det gäller att inte vara för bredaxlad, alternativt kunna hålla huvud och kropp långt ner i vattnet eftersom öppningen är ganska smal och tunneln är gjord av metall med vassa kanter som man lätt skadar sig på.

Omklädningsrummen då? Herrarnas var väldigt stort och rymligt, alla duschar var placerade i ett stort rum längre in. Av förklarliga skäl så har jag, Andrew, inte helt lätt att uttala mig om hur det ser ut på damernas. Men jag ska ändå försöka ge en bild utifrån vad kvinnorna i sällskapet berättade.

Vi hade med oss en resebrits som Jossan skulle duscha på, för att underlätta för henne och assistenternas ryggar och slippa lyft till och från golvet. Innan vi gick ner till spa-anläggningen gick en av assistenterna ner för att kontrollera hur det såg ut. Hon kom tillbaka ganska snabbt och meddelade att det inte kommer att fungera att ställa upp britsen inne på damernas. Duscharna var nämligen i smala bås. Hur gör vi då tänkte vi… Enda sättet var att placera duschbritsen inne på toan i anslutning till vårt rum. Detta visade sig inte heller vara helt enkelt eftersom utrymmet var väldigt begränsat även där, men det gick.

Helhetsintrycket är ändå en mycket trevlig helg och trevligt ställe, bara man tänker utanför boxen och hittar lösningar på eventuella saker som kan uppstå.

 

/ Andrew & Jossan

Läs mer

Galna äventyr leder till oväntade möten

Inlagt av i mar 8, 2019 i BLOGGINLÄGG | 0 kommentarer

 

Galna äventyr leder till oväntade möten

Minns ni att jag, Josefine, tidigare har berättat om några av mina äventyr? Jag besteg till exempel Sveriges då högsta topp, Kebnekaises sydtopp, sommaren 2018. Nu är jag på väg in i nästa! För ungefär ett halvår sedan var en assistent på semester på Barbados med sin familj. Där pratade hon bland annat med en kvinna som också semestrade där. De kom in på att prata om mig och att jag har en funktionsnedsättning som jag inte låter hindra mig från att leva mitt liv på det sätt jag vill. Assistenten berättade att jag gillar galna saker och att mitt motto är ”CP = Creating Possibilities”. Jag inspireras av Nalle Puhs tankesätt ”ingenting är omöjligt, det omöjliga tar bara lite längre tid.”

Det visade sig att kvinnan arbetar för en organisation i USA, Lyfebulb. De lyfter fram utvalda ambassadörer med kroniska sjukdomar och funktionsnedsättningar, som till exempel diabetes, MS, IBD och cancer. Ambassadörernas uppdrag är att dela erfarenheter, öka medvetenheten om kroniska sjukdomar och funktionsnedsättningar. De vill också att ambassadörerna inspirerar andra till förändring och en vilja till att förbättra livskvalitén på olika sätt.

Men, de saknade en ambassadör för personer med CP-skada.

När min assistent kom hem från resan berättade hon om mötet med den här kvinnan. Jag tyckte direkt att hela idén och konceptet lät väldigt intressant! Men andra delar av livet kom emellan ett tag, så först nu har vi på riktigt påbörjat arbetet för att jag ska bli ambassadör för dem.

Vad innebär det då att vara ambassadör för Lyfebulb? Jo, om jag förstått det hela rätt innebär det att jag ska fortsätta med det jag gör. Det vill säga, hitta på massor av äventyr, galna saker, pusha mina egna gränser och visa att allt är möjligt och att det gäller att hitta den mest funktionella lösningen. Jag kommer att försöka inspirera andra genom att dela med mig av min berättelse, bland annat på min blogg (länk) och andra sociala medier. Håll utkik efter hashtags som till exempel: #InspireChange #TakeCharge #PatientAmbassador och #ImpactLives

Men som sagt, vi är bara precis i början av detta äventyr. Jag lovar att återkomma med mer information när jag vet mer och har kommit igång ordentligt.

/ Jossan & Andrew

Läs mer

It takes a fool to remain sane

Inlagt av i mar 1, 2019 i BLOGGINLÄGG | 0 kommentarer

It takes a fool to remain sane

Det krävs en dåre för att förbli klok. Vad menar du, tänker säkert någon nu. Jo, jag syftar på Ola Salos låt, It takes a fool to remain sane. Låten med samma namn som den krogshow han har på Rondo just nu.

Vi var där för ett par veckor sedan. Vilken show! Det börjar med att han spelar introt till It takes a fool to remain sane på piano. Jag hinner tänka ”ska han köra den redan som öppningsnummer?” Plötsligt hörs ett ”sms-pling”, det är Ola som fått ett sms om att hans parkering går ut och att han måste skicka ”FÖRLÄNG” till numret för att förlänga parkeringen. Han tar upp en mobil ur byxfickan och man hör hur det knappas på en mobil samtidigt som Ola tydligt säger ”föörlääng”. Han börjar om på introt och samma sms kommer en gång till. Proceduren börjar om. Efter en tredje gång utan att ha kommit igenom mer än halva introt släcks scenen ner och pianot försvinner samtidigt som Ola hinner ett klädbyte och showen sätter igång på riktigt.

Det blir en häftig show, där Ola tar oss med i sina och The Arks med- och motgångar.

Vi får bland annat höra Ola berätta om hur låten The Worrying Kind kom till. Han, tillsammans med övriga medlemmar i The Ark, vann Melodifestivalen 2007 med den och slutade sedan på en artonde plats i Eurovision Song Contest. Han berättar att låten kom till under en period då han isolerade sig i sin lägenhet efter en incident under ett framträdande på svenska ambassaden i Washington året innan. Det blev så illa att han till slut led av svår bacillskräck och tvångstankar. Det i sin tur ledde till att han, efter Eurovision Song Contest, var i behov av en paus och vila. Han och flickvännen reste därför till Indien och när han kom hem kände han sig som en mer balanserad människa.

Men hur var det med storyn bakom It takes a fool to remain sane? Jo, Ola växte upp i den lilla småländska orten Rottne i Växjö kommun tillsammans med sin pappa som arbetade som kyrkoherde och sin mamma som arbetade som sjuksköterska. Detta gjorde att Ola fick kristendomen till sig väldigt tidigt, men han kände inte att han kunde tro på det som kristendomen sa. Det gjorde att han valde att skapa sig en egen bild av religion istället.

Vi får också höra många av hans andra hits: Echo Chamber, Father of a Son, Tell Me this Night is Over, Calleth You, Cometh I och många fler.

Hur är tillgängligheten på Rondo då? Jo, den är bra. Det finns ramp in, dock är den lagd med gatsten, vilket gör det skumpigt och om vädret är dåligt kan det bli väldigt halt. Det gäller dock att inte ha för hög fart upp för rampen, eftersom det inte är så mycket yta att rulla på när man väl kommit upp och det är en trappa på andra sidan. Detta gör att rullstolsanvändare är hänvisade till två av de fyra dörrarna. Om man inte vill riskera att bryta näsan eller ännu värre…

När man kommer in är det en öppen foajé, men kan bli trångt vid garderoberna om det är mycket folk. Samt att det är ganska högt upp till disken som du måste sträcka dig över för att ge jackan till den som jobbar i garderoben. Väl inne i arenan är det också ganska trångt. Är man flera rullstolar har man i princip två bord att välja mellan. Hur är det med baren då? Den är hög såklart. Detta gör att du i trängseln av människor som ska köpa dricka måste ha ganska kraftig stämma för att de ska höra vad du vill ha att dricka. Sedan kommer det ju en risk att antingen få någon annans dricka i huvudet alternativ spilla din egen i knät.

Men lite öl-schampo eller rödvins-spill skulle man kunna ta en kväll som denna då helt makalösa Ola Salo står på scen. Showen är väl värd att gå och se om man gillar honom och hans musik.

/ Andrew & Jossan

Läs mer

Assistanshunden – en funkis bästa vän!

Inlagt av i feb 20, 2019 i BLOGGINLÄGG | 0 kommentarer

Assistanshunden - en funkis bästa vän!

I början av januari varje år äger hundmässan, MyDog, rum på Svenska Mässan i Göteborg. De har flera olika tävlingar och uppvisningar av hundar. Det finns även montrar där man kan prata med ägare och uppfödare och kanske det bästa av allt, klappa hundarna.

En speciell monter fångade mitt intresse, nämligen SoS – Svenska Service- och Signalhundsförbundets monter. Vad hittar man i den här montern då? Jo, precis som namnet avslöjar signal- och servicehundar. Eller som många brukar säga, assistanshundar. Ordet assistanshund är egentligen ett samlingsbegrepp för servicehundar, signalhundar och medicinskt alarmerande hundar, som till exempel diabeteshundar och epilepsihundar, samt ledarhundar.

Vad gör då en assistanshund? En assistanshund är en hund som en enskild person med någon sjukdom eller funktionsnedsättning använder som hjälpmedel. Assistanshunden arbetar i vardagen tillsammans med och för sin ägare, till skillnad från till exempel vård- och terapihundar. När hunden är i tjänst i offentliga miljöer bär den ett tjänstetäcke eller sele med id-kort och den har då tillträde till de flesta offentliga lokaler där det i normala fall är hundförbud.

Det är viktigt att komma ihåg att aldrig störa en hund med tjänstetäcke eller sele, eftersom den arbetar. Om hunden tappar fokus kan förarens säkerhet äventyras.

Jag kommer i resten av denna text att fokusera på vad en servicehund kan göra.

En servicehund hjälper sin ägare som har en fysisk funktionsnedsättning med praktiska vardagssysslor, både hemma och i offentlig miljö.
Alla servicehundar ska vara tränade att plocka upp tappade föremål och hämta hjälp och utöver det tränas hunden till många olika moment beroende på ägarens speciella behov.

Några av dessa behov kan vara till exempel att: hjälpa till att betala i butikskassan, trycka på knapp vid övergångsställe, dra rullstolen, plocka upp tappade föremål (även olika kort, såsom bankkort), öppna och stänga dörrar, bära föremål, dra av kläder, knyta upp skor, vara skickebud, tända lampor, leta reda på nycklar, hämta telefonen som ringer eller larma om föraren behöver hjälp.

I offentliga sammanhang bär servicehunden ett täcke med id-kort som visar att den är i tjänst. Den får då följa med i de flesta offentliga lokaler där hundförbud normalt råder. Hemma utför hunden sysslorna utan sitt täcke.

Det ställs flera krav både på hunden och på dess förare, det vill säga husse eller matte. Mer om dessa krav kan du läsa här.

Vad kostar det då? Utbildningen hos SoS med obligatoriska tester, kurser samt instruktörstid i team med ekipaget (föraren och hunden) kostar cirka 48 000 (11 250 kr fasta kostnader inkl. 25% administration + 37 125 kr i rörliga kostnader) De skriver också på sin hemsida att: Om resan överstiger 7 mil enkel väg till ekipaget tillkommer ersättning till instruktör med 221 kr/tim inkl sociala avgifter. Förutom detta tillkommer ju så klart kostnad för inköp av hunden och allt den behöver och veterinärkostnader.

/ Andrew & Jossan

Läs mer

Boulebar med Måndagsträffen

Inlagt av i feb 15, 2019 i BLOGGINLÄGG | 0 kommentarer

Boulebar med Måndagsträffen

boulebar

För några veckor sedan var Måndagsträffen på Boulebar på Rosenlundsgatan. Vilket trevligt

ställe! Det var ganska lätt att ta sig in i lokalen, dock verkade inte dörröppnaren

fungera just när vi var där. Det var väldigt lätt att ta sig in på banorna, eftersom

det inte var någon kant eller tröskel till dem. Baren var, som de flesta andra

bardiskar, ganska hög, men personalen är väldigt vänliga och hade säkert hjälpt

till om vi velat ha något att dricka.

Vi delade upp oss i två lag, med tre personer i varje. Linda, David och Ida

hade tagit med sig en så kallad ränna, en justerbar ställning med ett rör där de

som har svårt att kasta bollarna (vi använde medtagna boccia-bollar istället för

de vanliga kloten) kunde släppa dem. Boule fungerar precis som boccia, det är

det lag med klot/ boll som ligger närmast den neutrala bollen/kulan som får

poäng och ju fler klot/ bollar man har som ligger närmast, desto fler poäng kan

man få. Man kan få som högst sex poäng per omgång.

När lagen var uppdelade, rännan inställd och vår domare var redo körde spelet

igång! Det blev en tuff match, som svängde mycket fram och tillbaka! Ena

stunden var det någon som låg väldigt nära ”lillen”, för att i nästa stund bli

undanknuffad och inte ligga bäst till längre. Till slut gick blå laget, där jag var

med, segrande ur matchen.

Det finns möjlighet att beställa mat i samband med att man spelar, men det hade

inte vi gjort den här gången. Men jag kan, av egen erfarenhet, säga att det är väl

värt att göra om man har tid och möjlighet. Är man ett sällskap med många

rullstolar så kan det dock bli en aning trångt och det finns en risk att man måste

sitta vid fler olika bord. Jag upplever även att det kan bli trångt om man är många

i rullstol som ska betala, vilket du gör vid utgången, samtidigt.

Men som sagt, väl värt ett besök!

Läs mer
Hoppa till verktygsfältet